Jag finns kvar och även konstmuseet - trots att bloggtiden nu tar slut. Huset är sig likt på utsidan, men inuti förändrar vi oss ständigt. Snart firar vi 6:e juni med gamla och nya Norrköpingsbor och då öppnar också Anas Konstkafé dörrarna till serveringen i skultpturparken. Hela sommaren finns Halmstadgruppens 30-tal till beskådan såväl som de andra utställningarna Ocus Pokus, Lovsång till kärleken och Rejmyre glas.

Varmt välkomna att njuta av alla sidor av konstmuseet, yttre såväl som inre.

Nej, riktigt så går det inte till, men ibland kan man tycka att det är otroligt hur det vi ser under byggprocessen faktiskt landar i välordnade utställningar. Lägger därför ut lite bilder av vår process på konstmuseet. Tänk på att det kommer vara en del av utställningen Ocus Pokus redan i övermorgon! Två spännande installationer av Christian Andersson och Arijana Kajfes; I Christians verk blir ditt eget synintryck en del av verket och Arijanas verk kan du bli del av genom att fota födelsemärken i ett fotobås mitt i rummet.

Välkommen då vi inviger utställningen på lördag klockan 14.00! Och vill du se verkliga trollkonster ska du vara på museet redan vid 13.

Jag såg glittrande vatten framför mig, årets första bad och romantiska solnedgångar när jag planerade inför den gågna helgen. Det blev mest ösregn och tät dimma. Men en fantastisk långhelg har det varit ute i underbar natur. Och badats har det! Tänk att ha en skärgård så nära. Det är som någon sa när jag precis flyttat hit: "Norrköping är som Stockholm, fast med kortare avstånd". Kanske har vi lite att jobba på, men nog står Norrköping stark i konkurrensen på många vis!

Den 29 maj slår vi upp portarna för vår gemensamma satsning med Visualiseringscenter. Ocus Pokus är en konstutställning med seendet och ögat i fokus, en utställning där det inte räcker att titta, man måste verkligen utforska sitt seende. Redan innan det bjuder vi den 18 maj in till ett särskilt möte med Viveca Bosson, dotter till en av Halmstadgruppens konstnärer. Hon kanske har något alldeles särskilt att bjuda på, vem vet? Norrköpings konstmuseum är ett plats för oväntade upplevelser. Ses där!

Kort hår och glassfika - det är väl vårtecken? Nu är jag nyfriserad och lysande orange i håret. Ännu har jag inte vågat byta frisör från den pålitlige Fredrik i Stockholm, trots att jag hört ryktas att Norrköping är Sveriges frisörtätaste stad - stämmer det? Årets första glassfika på konstmuseet har också ägt rum i veckan. Kollegorna började glatt prata glasställen i stan och Halvars sades vara en riktigt glasshäng. Ser fram emot att pröva det. Förutom hår och glassnöjen har vi bland annat fått ordning på en film om vår nuvarande utställning. Kika in på http://www.norrkoping.se/kultur-fritid/museer/konstmuseum/ för att få dig en titt!

Tänk vilken helg vi haft i Norrköping! Vernissage på konstmuseet, pop och Pride bland annat. Jag trodde bara det var i Stockholm man tvingas välja mellan vilket roligt jippo man vill gå på, men ack vad jag bedrog mig! Norrköping är fullt av roliga evenemang som överlappar varandra.
Öppnandet av Halmstadgruppen - surrealism på svenska blev en gemytlig tillställning med entusiasmerande tal av Karolina Peterson följt av Stina von Sydows stämningsfulla uppläsning av Maria Wines dikt om Halömstadgruppen. Härligt.

Den här veckan är det mer tempo än vanligt på konstmuseet. På lördag öppnar vi Halmstadgruppen - surrealism på svenska och vi ska ha mer än 90 verk på plats till dess. Spännande. Drömlandskap i måleri och teckning inspirerat av halländsk miljö. Det blir något för sommaren det!
Och samtidigt är naturen på g. Såg mina första tussilago i Vrinneviskogen i helgen. Vilken toppen-slinga med varierad natur. Kanske blir det jogging snart.