Så var det dags.
Sista inlägget från mig på denna blogg.

Trutmor och trutfar är på semester, Handlar´n följer bygget på andra sidan gatan, Sean Connery letar fisknamn i fågelboken, belgaren dricker Duvel hemma i Bryssel, Islandshästarna är på fotvård, Tommy har förhoppningsvis funnit sin clownnäste vän, Bobby växer och barnen sover alltjämt.
Jag är nog inte den ”typiske” bloggaren, men  jag har försökt dela med mig av mina tankar på mitt sätt.
Det har varit jättekul och jag måste säga att det kommer att kännas lite tomt nu när det är över.

Jag tycker mycket om att resa...att få nya intryck...men mitt hjärta finns här i Norrköping.
Tillåter man sig att se sig om utan ”hemmafilter”, kommer man snart att upptäcka otroligt många saker här i staden.

Ägna en dag åt att turista på hemmaplan och du kommer att hitta så mycket som du inte trodde fanns. Var nyfiken och stanna till vid de platser du vanligen ...

Augustidag, på gränsen till höst.

Grönskan blir grå under regntung himmel.

Lyssnar till sommar´ns allt svagare röst

som långsamt försvinner i höstfärgat vimmel.

Kvinnan, hon med kjolen av tyll,

går hastigt förbi mig i regnvåta kläder.

Träden gömmer sitt klorofyll

som skydd mot kyla och bistrare väder.

Vi närmar oss sakta förvandlingens stund

när Promenaden blir till en gyllene sal

där kan jag strosa med min fuktiga hund

och låtsas att vi är gäster på kunglig bal.

Tiden är tid och ingenting annat.

Hur den sedan ska mätas, är en annan sak.

Om man plötsligt märker att klockan har stannat,

kan man alltid titta mot lövsalens tak.

Där finns ett urverk av helt annat slag,

det tickar och går och har aldrig brått...

Dag blir till natt...och åter till dag.

...Att mäta sekunder är människa...

En äldre man från Belgien var gäst hos oss häromdagen. 85 år gammal hade han cyklat hela vägen från Belgien till vår vackra stad.
Han var tidigt uppe till frukost för att kolla upp sin klenod...den 60 år gamla cykeln som stod parkerad och ordentligt fjättrad i vår trädgård.
Vilken underbar människa!
Glad, nyfiken och med en otrolig spänst i sina ben. Kan jag bara få en bråkdel av den livsgnista han uppvisade när jag är 85 år, om jag BLIR 85 år, så ser jag ålderdomen an med glädje.
Den lille mannen lämnade oss under morgonen och vi såg länge efter denna...uppenbarelse....när han försvann på sin cykel.
Ett par timmar senare ringer det på dörren. Utanför står den lille belgaren och ser bekymrad ut.
Han hade fått tråkiga besked hemifrån och var tvungen att snabbt ta sig tillbaka till Belgien.
Vi var de enda han kände i staden och han bad oss hjälpa honom att skaffa flygbiljett och transport till Skavsta ...

”-Je suis blessé!”, stönade Konung Gustav III när han blev träffad av Anckarströms skrotfyllda salva vid maskeradbalen den 16 mars 1792.
Vid den här tiden talades det franska vid det svenska hovet. Dels för att visa att de var kultiverade...dels för att skilja sig från den obildade pöbeln.

Härom dagen besökte två dynamiskt klädda män hotellet.
Den mest talföre av de två frågade mig om vi var intresserade av förslag på nya IT-lösningar i vårt företag.
Jag tittade upp mot den svarta lådan under taket och svarade vänligt, ”Nej”.
” Du ska veta att vårt företag kan erbjuda dig en set-up som skulle förenkla ert arbete. Dessutom är ni under inledningsskedet VIP-customers hos oss och har fri tillgång till vår Helpdesk!”, kontrade den dynamiske unge mannen och log som om han nyss värpt ett guldägg.

Management, networking, software, handsfree, food security, no-show, air condition…Listan kan göras hur lång so...

Mina söner har en otrolig förmåga som de utnyttjar till perfektion.
De kan konsten att sova...länge, gärna och isolerat. Vad jag menar med isolation är att det är i det närmaste omöjligt att väcka dem ur den djupa slummer de ägnar sig åt.

De är bägge två vuxna (18 och 22)...och de har verkligen nått toppen av sin sömnkarriär i detta nu.
Genom åren har jag prövat alla möjliga sätt att grusa deras rekordförsök genom väckningsritualer som världen aldrig tidigare skådat.

De har alla varit sinnrika och djävulskt förberedda...ibland har jag lyckats ...sådär...men oftast har jag lidit nederlag, trots mina ansträngningar.

Dock har jag bestämt mig för att någon gång stå segrande och leende vid deras sänggavlar.

Jag har börjat med statisk träning.

Enligt uppgift är det den metod som snabbast ger resultat. Jag har två stenbumlingar bakom huset...dessa uppsöker jag under mina träningspass oc...

Sätter mig ned på trappan och vilar

med Bobby bredvid mig och njuter en stund.

Ser på grönskande träd och på bilar som ilar.

Vi sitter och myser, både gubbe och hund.

Promenaden är underbart vacker i solen,

det flaneras i ljuset från lövsalens tak.

Där stannar en kvinna och rättar till kjolen,

en pappa kör barnvagn i sakta mak.

Kontrasten mellan bilarnas hetsiga fart

och flanörens lugna och strosande gång

är en underbar mix och för mig står det klart

att buller är vackert till fågelsång.

Jag ler mot den ständigt växlande scenen

och jag reser mig upp, för snart är det kväll.

Hunden och jag sträcker bägge på benen,

han kissar mot stolpen...jag nynnar Lundell.

Jag är en relativt positiv människa som inte tycker om att klaga.
Men nu vill jag ta tillfället i akt att ge en ordentlig känga åt Idrottsparken och sättet på vilket man sköter biljettköerna.

Jag är övertygad om att jag har MINST 200 personer bakom mig i denna ståndpunkt.
Det är vi tvåhundra som stod i kö i regnet och ”kröp” fram mot biljettförsäljningen  vid Södra Promenaden.
Hur många som inte stod ut vet jag inte, men ett flertal vände på klacken efter 20 minuter i kön.

Om Idrottsparken har så stora problem med att hantera en tredjedel av åskådarkapaciteten är det skrämmande.
Om det beror på att man inte bedömde att åskådarunderlaget var tillräckligt stort för att man skulle sätta in fler resurser, är det lika skrämmande.

Jag anser att man bör visa de människor som betalar upp mot 160 kr för 90 minuters fotboll större respekt.
Vi pratar belopp som motsvarar en inträdesbiljett till en ro...

En bild:

En grånad, överviktig man tittar snett upp mot taket med trött blick och en underkäke som slutgiltigt tappat kontakten med den övre.

Varför sitter mannen i denna pose?

Är det någon form av meditation?

Har han månne lämnat jordelivet i denna fåniga ställning?

Inte alls...

Det är jag som för femtonde gången blivit informerad av min laptop om att jag inte längre har kontakt med det lokala nätverket.

Nu sitter jag och stirrar upp på de många lampor som sitter i den svarta lådan under taket. De är gröna..ibland gula...glimmar till i rött för att åter bli gröna.

Ibland lyser tre av dem...ibland två...blinkar...blinkar...oregelbundet och osystematiskt.

Anledningen till att jag stirrar på lamporna, är den att min dator helt tagit avstånd från den rådande situationen och hänvisar till lådan där uppe.

Den svarta lådan, å andra sidan...

Staden har fostrat så många duktiga fotbollsspelare och många världsstjärnor har haft sin karriärväg genom IFK Norrköping.
Efter glansdagarna på 40-talet fram till början av 60-talet, kom en mellanperiod där laget fortfarande tillhörde storlagen men sällan var riktigt i topp.
I slutet av 80-talet och början av 90-talet var laget åter ett topplag...men sedan gick luften ur lite grann.

Glömmer aldrig den gamle mannen som gick bredvid mig ut från parken, året de åkte ur. När vi lämnat huvudläktaren och kom ut på gatan stannade han upp och betraktade alla Mästerskapsskyltar som står uppradade längs trottoaren utanför Idrottsparken. Med sorg i blicken betraktade han den stolta raden uppifrån och ner....suckade tungt och sa med besvikelse i rösten: ” – Det var väl en jäkla tur att kommun inte gjorde gata´ längre...”

Nu ser det ut att ljusna igen.

Nybyggd arena och ett ”Snoka” som spelar bra och är ett av de ...

Nu har det varit SM för islandshästar här i Norrköping.
Små diminutiva kopior av sina kusiner på kontinenterna, men med otrolig intelligens och fantastiskt väggrepp. Det finns ett flertal platser runt Staden där man kan pröva att rida dessa fantastiska djur och jag rekommenderar det av varmaste hjärta.

Som gammal kavallerist (bilburen) har min kärlek till dessa fantastiska små muskelpaket vuxit sig allt starkare varje gång jag kommit i kontakt med dem. Huruvida den kärleken är ömsesidig har jag ingen aning om...men nu råkar det vara så att väldigt få hästar bloggar...även om man kan tro motsatsen när man läser travsidorna i kvällstidningarnas sportsektioner.

Nåväl, Islandshästen...detta lilla krutpaket som utan att klaga och halka kan bära sin ryttare uppför en tegelvägg och som dessutom kan göra det i FEM gångarter!!!
Denna lilla oansenliga hårboll kan något STORA hästar inte kan...den kan gå annorlunda!

"E

Jaha...så har man nått 50-strecket.
Jag  kompenserar min falnande ungdom genom att börja minnas.

Saker som jag mindes när jag var 49 år var bara apkunskap och ”nyssheter”.
När man är 50 år har ens minnen högre status än tidigare...i alla fall bland yngre människor.¨
Om man befinner sig i ett sällskap där unga människor finns representerade...så är man liksom en del av det förgångna och kan förtroendeingivande nicka allvarligt när de häpnar över de berättelser man förmedlar.

”- Kommer ihåg en gång när Louis De Geer och jag skulle palla äpplen ute i Oxelbergen.....”

”-Nääää!!!?”

Nickar tyst med stora allvarliga ögon.

”- Kommer aldrig att glömma när vi, några stycken, hade varit ute och fiskat vid Glottern .... och när vi kom hem igen hade  ryssarna bränt ner hela sta´n!!!!!

Ungdomarna tror inte sina öron....

” -Hur gick det, farbror Örjan!!?”

Det är bråda tider nu.
Ett välfyllt hotell och så Fotbolls-VM som man är tvungen att följa.

Detta kräver lite egentid för att man ska kunna ladda batterierna.
En av de mest effektiva batteriladdarna i Staden är Åbackarna...dessutom en av de allra bäst designade.

När jag promenerar längs Strömmen och ser på all växtlighet, hör alla ljud och känner dofterna är det nästan en religiös upplevelse.
Häromdagen gav jag mig iväg på en sådan ”laddningsrunda”.

Solen sken...insekterna surrade bland blommorna och trädens grenar smekte varsamt vattenytan längs stigen där jag sakta och njutningsfullt spankulerade.

När jag kom runt en krök på stigen, satt en man på en bänk. Han var klädd i skjorta, shorts och hatt i en äventyrsladdad khakinyans. Han studerade ivrigt en bok han hade i knäet.

 Jag var, liksom, rädd för att störa...så jag saktade av på stegen när j...

Vaknade en morgon för en tid sedan,  med huvudvärk och antydan till förkylning i främre delen av ansiktet.
Som alla stora,  starka män.......föll jag ihop som ett korthus av dessa symptom.

Programmet för dagen syntes som en diffus silhuett genom förkylningsdiset men efter hjälp från en förstående omgivning stod det snart klart för mig att ett besök på Visualiseringscentret var huvudnumret för dagen.
Naturligtvis slog tvivlets klor ett smärtsamt grepp om mina tankar.
Skulle jag leva ända fram tills dess?...och OM så  var fallet...skulle då jag vara i fysisk form att genomföra detta?

Hjältemodigt kämpade jag mig genom arbetsdagen, ivrigt påhejad av hustrun som försökte muntra upp mig med kommentarer om hur roligt det skulle bli...och om hur fantastiskt allt var på Centret.
Jag log matt och sorgset mot henne och hennes välvilja....fast i  föreställningen om att det aldrig skulle ske.

Förmi...

Det var några dagar sedan jag skrev.
Det har varit fullt upp i varje hörn.

I helgen går Nordiska Ungdomssimspelen av stapeln i Centralbadet och hotellet är knökfullt.

Jag har alltid varit djupt fascinerad av simning. Det är otroligt spännande, med små marginaler och högt tempo mellan heaten. Dessutom är jag väldigt imponerad över att man kan se fötterna på dem som simmar.

Själv tillhör jag kategorien som ”står upp” i vattnet och simmar. Mina arm- och bentag har ett enda syfte...att se till att jag inte förvinner ner mot bottenkaklet som en dumpad, rysk kemikalietunna.
Min framfart  (överdrift) i bassängen upplevs nog mer som rörelserna hos ett överfyllt kastflöte än som simning.
Dessutom har jag så förbannat svårt att komma i!!!!

Vatten under kroppstemperatur är förknippat med  fasa i min tankevärld och trots nästan femtio års erfarenhet av bad kan jag inte frigöra mig från den ...

Den varma tiden är hos oss nu och den kommer att stanna bra många veckor ännu.

Sommaren är den tid då våra ungdomar äntligen får en chans att träffas, umgås och ha roligt tillsammans UTAN att behöva ta hänsyn till åldersgränser i krogköer.

Utomhusbion är ett exempel och är en fantastisk gåva till Norrköpings ungdomar och jag är övertygad om att den tas emot med glädje.

När ungdomar träffas, händer saker ibland.

Ibland tas prövande steg in i vuxenvärlden med blandade resultat som följd. Det är en del av resan mot vuxenlivet och den kommer alltid att ge resenären ömmande blåmärken av olika orsaker. Minnen av de grundstötningar som alltid sker och som är lika vanliga som oundvikliga.

Med rätt stöttning kan de här erfarenheterna vara ett utmärkt startpaket när de väl är framme.

Norrköpings Kommun har en verksamhet som är helt fantastisk. Under ledning av Willy Flores och Michelle ...

En vild diskussion har uppstått inom familjen om hur man beskriver olika geografiska platser i Staden.
Diskussionen har skapat två läger inom familjen...bägge lika fasta i tron om den egna uppfattningens riktighet.

Någon hävdar bestämt att man befinner sig I Kneippen medan någon annan lika bestämt påstår att man är PÅ Kneippen.
Vad gäller Kneippen, så finns där ytterligare ett närmast lömskt alternativ....Man befinner sig i Kneippen men man bor på Kneippen.

Sedan gäller det Lindö.
I det här fallet är skillnaderna mer distinkta. En åsiktsinriktning menar att man i alla situationer befinner sig PÅ Lindö medan motparten hävdar I Lindö.
Ytterligare två stadsdelar är under diskussion, Ektorp och Vilbergen.
Ena lägret påstår att man bor på Ektorp medan det andra anser att man bor i Ektorp o.s.v.

Handlar det om topografi, väderstreck, dialektala skillnader eller ren traditio...

Hotellet fick nya gäster häromdagen.

Familjen som anlände var ovanligt skränig och vi rusade omedelbart till fönstret för att se vad som stod på.
Vid entrén fanns ingenting att se
Oväsendet tilltog i styrka och vi begav oss till fönstren som vetter mot trädgården....och därute i gräset spankulerar två små dunbollar och inspekterar,svagt pipande, omgivningen.

Herr och Fru Trut sitter och gapar hysteriskt på de två  knytena som sorglöst snubblar fram på gräsmattan.
Plötsligt får de små ett infall... de ökar farten...ramlar ut genom öppningen i häcken och beger sig resolut ut mot Promenaden och centrum.
I detta läge gapar Mor och Far så att ögonen håller på att ploppa ur huvudet på dem.

”-H-vete!!!” ..Jag griper tag i min hustrus arm och vi störtar ut genom entrén för att genskjuta de shoppingsugna små ulltussarna.
Som kavalleriet i en westernfilm dyker vi  upp, precis i rättan tid. Allde...

Har funderat mycket över Norrköpings bakgrund som industristad.
Staden har ju under hela sin moderna historia vilat på tilverkningsindustri i någon form...kvarnar, tobak, vapen, spinnerier, papper...
Norrköping har växt upp och formats kring sina kvarnhjul som drivit än den ena, än den andra mekanismen.

Jag har en idé... ( Reidar, Hjälp mig!!!!!!)

Tänk om man varje måndag till fredag, vid en bestämd tidpunkt, lät en fabriksvissla ljuda....exempelvis klockan fyra.
En vissla som skulle kunna höras (inte allt för högljutt) över hela centrum....som en symbol över vårt arv och värv.
Det skulle vara ytterligare ett steg i att finna kraft i historien för framtida utveckling. Precis som Industrilandskapet med sin unika prägel och de fantastiska Johanna-vandringarna  har gett och ger Staden identitet och styrka.

Det skulle kunna bli en häftig tradition i Norrköping...och något man skulle tala om över hel...

Man ska riva handlar´ns hus i city.
 Mitt utflyktsmål i staden, där jag kan köpa korvar, bröd, okra, oliver, kryddor  m .m.
Det är som att resa bort när man stiger in genom dörren. Utbudet är enormt och det luktar så gott!

Vi står bägge två, Handlar´n och jag, och tittar ner i det gigantiska hål som heter Kvarteret Lyckan.
Handlar´n har fått en lokal i det nya huset och vi diskuterar  utvecklingen i byggprocessen.
”-Var ska  du hålla till?” frågar jag. Han pekar lite osäkert mot en obestämd punkt  inne bland armeringsjärn och betongblock.
”-Det blir fint” säger jag och han blinkar nöjt tillbaka innan han återvänder in i butiken för att ta hand om sina kunder.

Det växer så det knakar i Staden...
Hur länge sedan är det vi hade ett sådant gigantiskt byggprojekt mitt inne i city?
Och...Visualiseringcentret....
Det finns en ny anda som sveper genom Norrköping....   Andas in, fö...

Vilket väder!!!!
Klarblå himmel, blommande syrener och andra arter vilka jag är oförmögen att artbestämma.
Studenterna  sitter och njuter i gräset i parkerna....de ser ut som fång med prästkragar mot allt det gröna.
Tänk att få avsluta studietiden i detta väder...Minnena blir ju precis så där som man tänkt sig!!!

Det är svårt att tänka sig att för bara några månader sedan kämpade kommunen med att bli av med all snö från våra gator. Tänk att något så förgängligt som snö kan bli ett så hett debattämne!
Som en klorofyllstinn Fågel Fenix har Staden rest sig ur den vita askan.

Tog en liten promenad på morgonen....Grönt, Grönt, frodigt grönt...
Staden ser ut som en gigantisk, urläcker salladsbuffé.

Jag blir nästan sugen på att försöka gå ner i vikt!

Kommer ihåg när jag som  11-12 åring, tillsammans med några kamrater kravlade fram i buskagen ute i Berga.
Smygandes på helspänn, var vi ute på olovliga äventyr...vi skulle ”planka in ” på Kråkvilan för att se Vargarna köra på ovalen och krossa allt motstånd.
Jag tror att själva smygandet utgjorde spänningen från en början och att kampen inne på arenan hade en mer undanskymd plats  i våra sinnen.
Med tiden kom andra saker att få pulsen att stiga när man närmade sig Kråkvilan en matchdag...vrålet från hojarna, lukten...locket av förväntan som låg över  grytan där ovalen fanns...locket som liksom tätade till och höjde trycket därinne.
Men...från början fanns en annan spänning, som sagt.

Det fanns ett litet hål i stängslet på ett ställe, inne i ett buskage. Lagom stort för en normalbyggd 11-åring att åla sig igenom. Det gällde att ha känsla...för på andra sidan fanns vakter som hade till uppgift att spana av området och avhysa eventuella snyltgäs...