Ja då var det dags för mitt sista inlägg här på Upplev Norrköping. Jag tänkte avsluta med några förmaningar så här på höstkanten.
 

– Se till att ta på er mössa, och se upp för ”Gula faran”!

Det där med att ta på sig mössa är ju bara något som alla föräldrar SKA tjata om. Oavsett om jag själv vägrar att ta på mig mössa för att den förstör frisyen (nu är ju inte jag sån, och jag använder faktiskt en svart baskerliknande sak som jag drar ner långt över öronen) så bara måste barn ha mössor.

Problemet med mössorna känns bagatellartat jämfört med det jag nu tänker ta upp; ”Gula faran”! De är verkligen en fara… och de är gula. De gör skäl för sitt namn, i alla fall så här på höstkanten. Tänk er ett fordon som väger tiotals ton, ja flera tiotals ton… tänk er blöta höstlöv klämda mellan fordonet och regnvåta spår… Vad får vi då? Jo, en sörja, halt som snor. Jag skulle tro att spårvagnarnas bromssträcka ökar avsevärt just den här årstiden, och ibland kom...

Idag tog jag en cykeltur ner till hamnen tillsammans med min son. Jag tänkte att vi skulle titta om det låg några fartyg förtöjda vid kajen och kanske fotografera lite. Tyvärr är det så att nästan allt är inhägnat för att hålla ovälkomna besökare borta, och tyvärr även oss andra som har ärliga avsikter och bara vill insupa lite atmosfär i hamnen.

Trots allt lyckades jag hitta saker och motiv som både intresserade mig och sonen. Bland annat stod vi länge och betraktade en stor hög med skrotade, tillplattade bilar. Sonen tyckte han kunde skönja både gamla polisbilar och kraschade sportbilar där i högen. Ja kanske, kanske, kunde jag också se en liten bit Ferrari-röd skärm där ibland alla gamla personbilar.

Efter en stund där vid skrothögen så började jag se att jag stod ju mitt bland massa motiv som bara väntade på sin fotograf. Färger, former, graffiti som speglade sig i vattenpölarna. Ja, även skrot och graffiti kan vara vackert, i alla fall enligt mitt tyck...

Jag måste verkligen rekommendera doktor Skog. Jag, ja hela familjen föresten, har gått i terapi hos honom under en längre tid, och jag kan faktiskt inte tänka mig någon bättre doktor. Han har sin mottagning bla runt Sörsjön och ute i Kolmården. Man behöver inte boka tid när man går dit och man får precis så långa sessioner som man själv önskar. Terapin är helt kostnadsfri och inga dyra mediciner ingår i behandlingen.

Ibland kan doktor Skog skicka med dig hemuppgifter. Har du tur kan du få med dig korgen full med hans guld. Och bara du lägger ner ordentligt med tid på att förädla det kan det bli en omtyckt skatt att ta fram för att förhöja middagarna under senhösten. Detta är förstås en helt frivillig del i behandlingen.

Till sist en liten varning. I oktober kan det bli lite mer trängsel än vanligt hos doktor Skog. Då kan det hända att det dyker upp en och annan skjutgalen gubbe som också behöver skogsterapi. Men var lugn, de brukar bara behöva terapi under ...

… vad bjuder du på då?

Idag fick Moa Martinson oväntat besök (se bilden). Tror ni hon bjöd brandmännen på kaffe, eller fortsatte hon bara att titta på dem där uppifrån sin piedestal?

Vid det här laget känner nog alla (åtminstone Norrköpingsbor) till branden alldeles i närheten av Visualiseringscenter. Jag själv blev först varse om den när jag slog upp morgontidningen vid frukostbordet. Sedan tog det en halvtimme, då ringde min chef och meddelade att vi också hade fått oväntat besök … av rök. Röken hade under natten tagit sig in i lokalerna och det var inte lämpligt att vi skulle sitta och jobba där hela dagen.  Vi fick arbeta hemifrån med de uppgifter som var möjliga.

På eftermiddagen gick jag förbi den brandhärjade byggnaden tillsammans med min son, bla för att titta på brandbilar. Vad är det förresten som är så lockande med brandbilar när man är 4 år? Jag tror man kan muta barn i den åldern till nästan vad som helst med just brandbilar. Vä...

Nu måste jag faktiskt få skryta lite om min SON. Vet ni att han har sålt guld av en cd-skiva, inte illa va? Han har också vunnit pris i MIDEM Classical Award. Nu börjar ni kanske ana att jag inte skryter om min egen son, utan allas vår SON, Norrköpings symfoniorkester.

Den skiva de sålde guld av 2008 var ”Nordic Classical Favourites”. Utmärkelsen jag nämnde vann de så sent som i år i konkurrens med bla Wienerfilharmonikerna som var nominerade i samma kategori. Vilken skatt vi har här i Norrköping. En av värdens bästa symfoniorkestrar. Och samtidigt en av de mest ödmjuka skulle jag vilja påstå.

När jag i egenskap av nyfiken amatörfotograf frågade om det var möjligt att komma och fotografera orkestern blev jag varmt mottagen. Kommunikationschefen på SON och jag kom överens om att ett bra tillfälle för ett besök skulle kunna vara under repetitionen av ”Carmina Burana”, som sedan gavs på kulturnatten. Även Bel Cantokören, Musikaliska Sällskapets Kammarkör samt ...

Jag tänkte avslöja en liten hemlighet. Jag har en dröm… en dröm om strykjärnet.  Nej, nej… jag behöver inga nya hushållsredskap och jag har inga stora stryktvättshögar som ligger och väntar.  Jag syftar på ”Strykjärnet” = Arbetets museum (se bilden, Strykjärnet ur en lite annorlunda synvinkel).  Jag har en liten dröm att någon gång få ställa ut fotografier där. 

Arbetets museum har som uppdrag att ”dokumentera arbetet och levandegöra arbetets historia”.  Jag har funderat lite och skulle jag få välja så skulle jag gärna vilja dokumentera t.ex. en skådespelares eller en yrkesmusikers arbetsliv. Jag skulle vilja fånga vardagen och allt arbete som ligger bakom den glamorösa yta som vi i publiken ser. Jag skulle t.ex. vilja fånga de många timmar slit en violinist i en symfoniorkester lägger ner innan den där fantastiska konserten. Jag skulle vilja fånga ett yrkesliv som vi får avnjuta resultatet ifrån, men som vi inte så ofta får inblick i.

En liten dröm bara…

Nu är valdagen avklarad. Jag har utfört min plikt som medborgare i en demokrati och varit och röstat. Barnen fick naturligtvis följa med för att se hur det går till. Vilka jag röstade på låter jag vara osagt, men en sak kan jag avslöja, jag gör som BRIS… ”Jag tar barnens parti” (visst är det en bra slogan). Jag röstade på något som jag tror är hållbart i framtiden, jag tänker på våra barn. Jag lär mina barn att uppskatta att de lever i en demokrati. Jag lär dem att alla har rätt till olika åsikter och att man har rätt att uttrycka dem. Jag lär dem att man ska respektera andra människor och att vi alla är lika mycket värda. Jag lär dem att man ska hjälpa de som har det svårt. Det tycker jag är att ”ta barnens parti”, bland annat.

Efter besöket i vallokalen gick vi till den nyss invigda lekparken i Vasaparken (bilderna). Det var knappt jag fick med mig barnen hem igen så roligt tyckte de det var. Vilket lyft för Vasaparken, och så kul att se att pengar satsas på våra barn. Y...

Är ni av den åsikten att reklam är av ondo, det stör mitt i programmen och den försöker pracka på oss en massa onödiga prylar som vi egentligen inte behöver.

Eller tillhör ni dem som håller på att svälta ihjäl och nästan kissa på er då ni tittar på SVT. Det kommer ju inga reklamavbrott... man kan ju inte gå på toan... SVT får passa sig så de inte får massa stämningar på sig. Tänk er rubrikerna: ”SVT gör mig sjuk – Eva har haft 10 urinvägsinfektioner på ett år!” och ”SVT försvarar sig – Människor måste själva ta ansvar för sina kissvanor”.

Ja, nu tänkte i alla fall jag göra lite reklam och lista mina bästa ”vattenhål” i Norrköping:

Black Lion Inn
Trevligare pub och med trevligare personal finns inte. Här har de alltid tid till att diskutera ölsorter, whiskey eller om du så vill... vädret. Man får alltid ett leende och ett ”välkommen” när man stiger innanför dörren. Även fast det är mycket att göra händer det ofta att Richard, Pernilla el...

Ja, nu har höstrusket och förkylningarna hunnit ifatt även mig. Då är det skönt att plocka fram lite värmande fotominnen från våren och sommaren. Här kommer ett litet minne från mitten av maj i år.

Just den här eftermiddagen var jag inte alls på humör, och absolut inte på fotohumör. Resten av familjen var sugna på att hitta på något och de lyckades tillslut övertala mig att följa med på en tur till Abborreberg. Först tänkte jag inte ens ta med kameran, men något kan ju hända på vägen och hur mycket skulle man ångra sig att man inte tog med sig den då?

Väl framme i Abborreberg så blev jag kanske påverkad av den vackra engelska parken eller det efterlängtade vårljuset, och tillslut infann sig lusten att fota. Jag ägnade en lång stund till att försöka fånga äppelblommornas förgängliga skönhet i motljuset. Resultatet kan ni se här bredvid.

Abborreberg... vet ni att det är ett "riksintresseområde", dvs det är en nationell angelägenhet att skydda ...

Är det någon mer än jag som minns hur Industrilandskapet såg ut för 20-25 år sedan? Det har hänt en del sedan dess. Då var jag i 20-års åldern och var en hel del ute på galej. Ofta satt vi också hemma hos varandra i kompisgänget och drack te och pratade till långt in på småtimmarna. När man sedan skulle hem så kommer jag ihåg att man undvek dessa kvarter så långt det var möjligt. Det var ruffiga och mörka kvarter. Tomma fönster gapade ut mot de övergivna gatorna som allt som oftast var fyllda med glassplitter och skräp.

Under åren jag har bott här i stan har jag fått se Industrilanskapet sakta ändra skepnad. Jag minns särskilt när planerna på att bygga Louis De Geer presenterades. Det skulle bli en stor, spektakulär byggnad... och dyrt skulle det bli. Såväl stödjande som kritiska röster höjdes. Jag jobbade inom barnomsorgen vid den tiden, och jag kommer ihåg att jag tyckte att pengarna skulle göra större nytta där. Nu kan jag inte tänka mig Norrköping utan denna byggnad.

Som ni kanske anar har jag varit på kräftskiva, och kameran fick naturligtvis följa med. De flesta som var bjudna på festen känner jag ganska väl, men en och annan ny bekantskap gjordes. Ibland undrar jag vad folk som inte känner mig tror om mig. Helt plötsligt försvinner jag ut med min ryggsäck. Sedan är jag fullt upptagen med att utforska både trädgård och partytält med kameran.

- Vad sjutton gör hon i mitt kräftfat? - Varför står hon och glor så fånigt på den där kräftlyktan? - Vad gör hon mitt i rabatten... och varför fotar hon den där gamla vissna blomman när det faktiskt finns riktigt fina kvar på andra sidan? - Men, vad är det för mening med att fota bordet innan vi har satt oss? Ja, ska man få några skapliga bilder så måste man pröva sig fram och ta många bilder. Inte fundera så mycket över vad andra tycker utan följa sin egen intuition.

Jag tycker om att ta bilder på motiv som ger igenkänning, som väcker minnen till liv. Vem har tex inte minnen frå...

Under augustifesten fick jag uppleva en resa... utan att packa, utan att ha resfeber, utan att köpa biljetter. Jag behövde bara ta mig den korta biten in till kupolen mellan Spiralenvaruhusen. De som bjöd på resan var danskollektivet Blauba och alla som ville ta sig tid var inbjudna att resa med. Jag passade på att ta med mig kameran, och ett par av bilderna kan ni se här (klicka på dem för större version).

Mitt första möte med Blauba var när jag i våras var och såg deras föreställning "Jomeo & Rulia". Där blev jag uppbjuden till dans... även bokstavligen... och jag dansar fortfarande. Jag gillar verkligen den typ av nutida dans/performance som dom bjuder på, och jag är så glad att de valde Norrköping och Östergötland som sin "hemmascen".

http://blauba.com/Blauba.html