Arbetar sedan 2005 på heltid som formgivare med eget företag och butik i Gamla stan. Jag är uppvuxen i Söderköping men har med undantag av en period om 3 år i huvudstaden bott hela mitt vuxna liv i Norrköping. Har läst gymnasieutbildningar på både Eberstein och Kungsgård, pluggat till kulturvetare på universitetet i Linköping och sedan arbetat på ett antal museer både här i stan och i Stockholm. Just innan jag blev formgivare/företagare jobbade jag under 3 år på NVIS – Visualiseringscentret som då låg inom universitetets väggar. Där arbetade jag både som adminstrativt stöd till forskningsgruppen och med att utveckla den publika verksamheten. Det känns så himla roligt att det jag var med och lade grunden till nu har förverkligats till en stor publik arena med ett väldigt speciellt och spännande innehåll.
Som formgivare arbetar jag dels med handgjorda smycken, dels med datorn som redskap när jag tar fram mönster som hamnar på skilda accessoarer och inredningsdetaljer. Produkterna säljer jag under mitt eget varumärke erika tubbin både i min butik och till återförsäljare runt om i landet men jag arbetar också med formgivning på uppdrag. Det kan vara företag eller organisationer som vill ha moderna representationsgåvor eller personalpresenter. Roligaste uppdraget hittills har varit att ta fram produkter till Visualiseringscentrets butik – snacka om att sluta cirkeln :)
Det bästa med Norrköping
Människorna! Det finns många fantastiska människor med visioner som vill och genomför storslagna saker – tänk Visualiseringscentret (förstås!), Munken in the Park, Stadium Sports Camp i nutid, Kolmårdens djurpark och Norrköpings Konstmuseum för lite längre sedan. Och så är stan lagom stor för att man lätt ska kunna lära känna mycket folk men ändå ha en hel del kvar att lära känna… Miljön! Mixen av ruffigt och fixat, av storstad och småstad, av grönska och vatten. Kulturen! Vad annat kan jag säga som gammal kulturvetare . Jag gillar konst, form, musik och dans (saknar Östgötabaletten! men hoppas kunna kolla in Blauba så snart som möjligt) . Kommer kanske inte iväg på så mycket som jag skulle önska men den här hösten har jag bokat biljetter till lite av varje som jag säkert återkommer om i bloggen.
Min senaste upptäckt i stan
Har farit runt stan med kameran i högst hugg på sistone, kommer att ställa ut bilder av Norrköping med mitt eget trassliga perspektiv i min butik på Kulturnatten. Har fascinerats av hur framträdande Rådhustornet är från alla möjliga ställen i stan. Inte för att jag inte sett tornet förut, men exakt hur tydligt man ser det från olika håll är en ny upptäckt. Och en ståtlig byggnad är det! Kanske kommer rådhuset anas på några av bilderna i utställningen, vi får se…
Här kommer en julhälsning från Gamla stan - med bild på det vinnande fönstret i vår julskyltingstävling. Flest röster fick nämligen Style Station - de kammade hem nära hälften(!) av drygt 400 röster. Vi Gamla stan tackar alla röstande kunder för er uppskattning och ert stöd och passar på att hälsa att vi ännu har några saker kvar på hyllorna som vi gärna slår in som julklappar ;) Sist men inte minst önskar vi en riktigt God Jul!
PS 2a kom Thea Coffeas skyltning och 3a kom Gredelin. DS
...
Blev så himla glad när jag slog upp tidningen imorse och fick se att en isbana håller på att anläggas på Tyska Torget! Det är en helt perfekt idé för användning av ett ganska stort, stramt och tomt torg så här vintertid. Roligt att Tekniska kontoret raskt gått till handling efter att ha kläckt idén – extra roligt eftersom jag och några Gamla stan-kollegor helt oberoende diskuterade samma idé för några månader sedan då vi spånade kring hur man kan få mer liv i Gamla stans offentliga rum. För här finns ju flera fina rum att ta vara på: Olai-parken, ytan vid Stadstornet, Nya Torget och så förstås Tyska Torget. Vi önskar mer grönska, caféliv, konst, upplevelser och aktiviteter för att det ska vara trevligt och lockande att både leva och röra sig i kvarteren som rymmer mycket: fint, fult, roligt, intressant, gammalt och nytt. Ja och där passar ju en isbana likt den vid Rockefeller center i NY eller Kungsträdgården i Stockholm in alldeles lysande. Var där och fotade nu på förmiddagen och isen ...
Om man inte anat det förr så märker man på antalet julavslutningar, konserter och klassfester att julen närmar sig med stormsteg. I alla fall om man har barn i skolåldern, och speciellt om man har barn som också skolar sig extra hos tex Kulturskolan. På ett par veckor ska nu 3 konserter, 2 julfester, 1 gradering (judo), 1 avslutningsfika och 2 skolavslutningar avnjutas (?!) i vår familj. Däremellan försöker vi vuxna ambitiöst klämma in några utekvällar med konserter, mingel och luciatåg. Inte konstigt det är svårt att hinna fixa jul hemma alla gånger. Men samtidigt skulle det vara väldigt tomt utan alla dessa evenemang så jag vill inte vara utan. Och jag måste passa på att berömma Kulturskolans fantastiska lärare för att de orkar sätta ihop alla konsertprogram, extraöva med eleverna och planera planera planera för att få ihop tid, elever och sig själva under de här veckorna. Det är väldigt roligt att höra vad barnen kan och hur duktiga de blir när de får spela tillsammans med andra. Och f...
När jag var liten och bodde i Söderköping gick man alltid till julskyltningen på första advent. Affärerna var för ovanlighetens skull öppna på en söndag, på torget ljöd vacker julmusik och julsakerna var nyuppackade i butikerna. Jag spanade in saker att önska mig och saker att köpa i julklapp till mamma och pappa. Man träffade kompisar och grannar som självklart också var ute på stan. Mycket ljus och mycket mys. Och förstås vackert pyntade skyltfönster. Som jag minns det hade Anders blommor på Skönbergagatan alltid den finaste skyltningen och de vann nästan alltid omröstningen.
Nu, som relativt nyinflyttad butik i Gamla stan vill jag vara med och återinföra den här traditionen i vår fina stadsdel. Så under några veckor har det tisslats och tasslats och planerats för vackra, roliga, inspirerande skyltningar. 15 heltaggade butiker deltar i tävlingen (självklart kommer det finnas fler butiker med finfina julskyltningar, men 15 är med och tävlar) och du är inbjuden att titta, hänföras ...
Ja det känns som ett mantra för oss här på Hospitalsgatan i Gamla stan för tillfället. Vid sidan av mantrat ”Det kommer att bli så himla bra sen. När allt är klart.”. Ja och tillfället är förstås inte speciellt kort, från nån gång förra hösten till nån gång nästa sommar. Men då kommer det bli fantastiskt. Faktiskt, (både) jag (och fastighetsägaren) lovar. Under tiden får både vi som har våra verksamheter här stå ut med oväsen, damm, ställningar, byggbilar, byggubbar, trafik- o parkeringsproblem. Byggubbarna får stå ut med att det faktiskt finns verksamheter i husen och gångare och biltrafikanter som de till viss del måste ta hänsyn till, och liksom bygga runt ibland. Och ni kunder, besökare, flanörer och bilförare får stå ut med en himla röra.
Men samtidigt, så mycket spännande det händer! Jag har från första parkett kunnat följa rivningen av ett helt hus genom mitt kontorsfönster. Jag ser ett blivande designhotell bokstavligen ta form framför mina ögon. Jag har följt butiker s...
Inte för att jag har besökt så himla många djurparker i mina dagar men jag har tycker ändå att vi har en av de allra bästa här ute i Kolmårdsskogen. Och att det är just läget som är den stora poängen. En djurpark placerad mitt i befintlig vacker natur, natur som på ett naturligt sätt integreras i djurens inhängnader. Visst kan man ha synpunkter på vissa ytor och vissa inhängnader, och förvisso på djur i bur i största allmänhet, men jag är i allafall övertygad om att just Kolmårdens djur har det riktigt bra.
Ett hett tips är att besöka parken så här lite off season, en duggregnig lite blåsig höstdag är faktiskt en höjdare. Kanske kallt men definitivt lugnt med folk, lagom mycket program och aktiviteter på schemat för att man ska hinna med allt man vill och framförallt: djuren är pigga. En varm solig julidag ligger både tigrar, björnar och flodhästar stilla på varsin klippa/gräsplätt, ingen action alls. Nu laddar björnarna inför vintern, flodhästarna är visserligen inne men ...
Jag är av den sorten som gillar och behöver både stad och land. Älskar att bo i stan men njuter gärna av lugn och tystnad mitt i naturen. Och jag är knappast ensam, jag tror de flesta av oss mår bra av dessa kontraster. Vi har en fantastisk natur i Sverige och den runt Norrköping är förstås inget undantag. Kolmårdsskog, Vikbolandets åkermark, insjöar och skärgård, mycket ryms inom kommunen.
Just denna söndagförmiddag spanade jag ut över Bråviken i diset, helt fantastiska vyer. Spegelblankt vatten och till det nästan kala trädgrenar, våta löv i allsköns toner mellan gult och brunt till lysande grönt gräs och mossa. Att ta kameran med sig ut är ett bra sätt att verkligen uppleva naturen, att leta fina bildvinklar tvingar en att fokusera och verkligen SE det man ser. Som form- och färgintresserad tittar jag ofta på min omgivning - både i stan och på landet - i tänkta bildrutor, letar efter fina färgkombinationer eller formkontraster. Funkar även utan kamera - testa och jag nästan gara...
Jag har bott i Norrköping större delen av mitt vuxna liv. Uppvuxen är jag i Söderköping och så har jag varit en sväng i exil om några år i Stockholm. I Norrköping har jag hunnit med några olika adresser och faktiskt gillat alla väldigt mycket. Jag flyttade direkt hemifrån föräldrarna till samboliv med mannen som senare blev den äkta maken (och fortfarande är det). I en etta på Albrektsvägen klämde vi in 4 kvm sängar, liten soffgrupp, liten matgrupp, flera bokhyllor och stor tjock-tv. Köket var litet som en garderob och i badrummet sällskapade vi med silverfiskar men vi trivdes. Bjöd hem 20 vänner på vinprovning och folk satt överallt. Efter något år flyttade vi till en tvåa på St Persgatan, i Sterns-huset alldeles vid Drottninggatan. Lite livligare nedanför fönstret, framförallt på fredag- och lördag-kvällar, och lite svårare att lasta och lossa bilen men en bra planerad, sjysst lägenhet hade vi. Och mer centralt kunde det knappast bli!
Vi trivdes men efter några år önskade vi en ...
Vilka smaker bjuder Norrköping på egentligen? Finns det specifika smaker som är typiska eller är det kopplingen mellan plats och smak som är avgörande? Vad är väl en glass på Halvars, en våffla på Färgargården, en raggmunk på Café Saltis, en stor stark på Bishop om inte platsen i sig finns med i kalkylen? Kan det vara Bråviksströmming, struts från Vikbolandet eller vit gurka från Brinks? Vissa produkter har i alla fall fått epitetet Norrköpings- och då måste de ju vara speciella för staden. För egen del kan jag numera inte leva livet fullt ut om jag inte har Norrköpingste från Thea Coffea påfyllt i burken för jämnan, kanske på grund av att det inte är skorstensrök, snus eller surt ylle som doft och smak påminner om utan för att det är ett riktigt gott svart te med smak av bland annat svart vinbär.
Norrköpingsfläsk (som inte har mer än sitt rosarandiga utseende med riktigt fläsk att göra) kan jag förvisso leva utan men det är ju ändå nånting typiskt. Bästa souveniren att ta med ...
I min dotters rum hänger en affisch på dörren. Ja som hos många 11-åringar hänger det flera; någon från High School Musical, någon djurbild och så en bild på operasångaren Bryn Terfel. Med autograf och hälsning till just dottern. Hon var en av många i publiken i vintras när Mr Terfel sjöng tillsammans med Symfoniorkestern i Louis De Geer. Vilken grej! En världsstjärna inom sitt gebit – på gästspel i Norrköping. Nog för att Norrköping ofta – och Symfoniorkestern inte minst – har besök av världsstjärnor inom olika branscher men Bryn är nog en av de större som varit här på sistone i alla fall. Dottern som spelar fiol hos fantastiska Maria på Kulturskolan tittade och lyssnade kanske mest på violinisterna i orkestern men med autografen och sitt karismatiska sätt lyckades Bryn ändå charma henne.
Nu på lördag är det min tur att se och höra den sjönsjungande welsharen. Då sjunger han huvudrollen i Wagners Rhenguldet på Metropolitan – och det fina i kråksången är att jag inte behöver åk...
Efter Kulturnattens enorma aktivitetsutbud kan man kanske lätt tro att luften gått ur arrangörsleden för en tid framöver, men icke! Varje dag bubblar det av utställningar, konserter, föreläsningar och sammankomster av diverse slag. Just ikväll har jag ett prekärt dilemma; tre aktiviteter som alla låter spännande krockar denna torsdag. Galleriet/konstmötesplatsen VERKSTAD (dit jag ännu inte kommit iväg men gärna skulle vilja) bjuder tillsammans med NEMCOM på både musik och konst, på Konstmuseet väntar föreläsningen ”Vad är färg – om ljus, rum och upplevelse” med lektor Ulf Klarén från Konstfack (låter väl verkligen som något för en som jobbar med färg och form!) och så har vi föreningen Svensk Form Östs Pecha Kucha på Trappan. Pecha K… vadå tänker du? Jo Pecha Kucha är en snabbpresentationsform där varje talare får 6 min 40 sek eller 20 bilder med 20 sek per bild på sig att berätta om sig själv, sitt arbete eller något specifikt projekt. Ja egentligen om vad man vill bara man h...
När Kulturnatten går av stapeln för 25e gången på lördag får jag som vanligt ångra att jag själv jobbar i kultursfären. Ja för vad ska jag göra när så många andra går man ur huse för att uppleva och umgås - jo jag ska förstås jobba. Visserligen brukar det vara en av de roligaste dagarna på året att jobba på med både antalet möten med människor och glädjen i mötena på topp men jag missar ju mycket av det som alla andra arrangörer erbjuder. Så det är det trista med Kulturnatten… Men förhoppningsvis räcker energin till att gå ut på stan en stund efter 21 när jag slår igen butiken.
Ja så då raskt över till det roliga: det fantastiska utbudet! Jag gjorde en snabb statistisk genomgång av programmet och konstaterade att hela 27 arrangörsställen ligger i mina kvarter – dvs runt omkring i Gamla stan. Här bjuds på allt från salsa, musik, teater via design, konst, utställningar till cityfiske och flottans glada gossar. Snacka om blandning! Och snacka om lättillgängligt. Antingen går ...
Prenumerera på mina blogginlägg