Idag var det dimmigt värre, och frost i gräsmattorna. Det konstaterade jag och förskolebarnen på mitt jobb, när vi satt vid frukostbordet och blickade ut genom den stora fönsterrutan.

När jag sedan en dryg timma senare hade min rast, var det inte lika dimmigt och frostigt ute. Men det kändes allt lite annorlunda och lite magiskt denna förmiddag i Klockartorpet, i alla fall!

Så jag tog en tjugominutersrunda över den gråvita asfalten, in bland husen...

I det annars livliga bostadsområdet var det märkligt tyst, det var som om kylan och dimman bäddade in människorna och husen. Endast fraset under mina fötter hördes när jag klev upp i vintergräset. 

Men vackert var det! Milda vita färger så långt ögat kunde nå och fullt av iskristaller överallt.

 Och, kameran...den var ju med förstås!

Så kom den i alla fall, den första snön. Och lika överraskade blev vi som vanligt, trots alla väderprognoser.

Bara en bit in i november förvandlades Norrköpings dova brungula värld i ett huj till något suddigt mjölkvitt.

Luften virvlade av små fina vita snökorn och trottoarerna i city kändes halkiga och våta. Hukade människor försökte ta sig fram, väl gömda under paraplyer och kapuschonger.

Bilrutor skrapades och bussar sniglade sig plötsligt fram. Och den Norrköpingsgula spårvagnen, ja den fick man vänta på!

Inne i busskuren förfasades Norrköpingsborna; "Kom det inte lite väl tidigt i år?" "Det här är bara försmak!" Ja, ja...det försvinner snart. Det här är ju bara novembersnö!"

Men bland barnen var det jubel för gräsmattorna täcktes snabbt av vit kall snö, och snöbollar kunde rullas och en snögubbe kunde byggas. Och med lite god vilja kunde även pulkorna tas fram.

Novembersnö, minsann...

Vissa dagar hjälper inte ens Norrköpingsgult. Det är liksom mer novembergrått både i synfält och sinne, så att säga.

Men det kan möjligen också ha sin charm, för vad kan berättiga mer än just det novembergrå, till ett trevligt cafébesök?

Och trevliga caféer med extra gott fika, ja det finns det minsann i Norrköping!

Vad sägs om att avnjuta goda scones med marmelad eller riktiga cookies en gråmulen förmiddag i Café Strykjärnet inne i självaste Arbetets museum?

Godare scones och cookies har jag svårt att tänka mig. Och efter fikat; varför inte passa på att titta runt lite på någon av museets fina utställningar?

Man kan också styra stegen mot det trevliga Knäppinsborgskvarteret och Bagarstugan.

Där kan man avnjuta gudomligt goda kokostoppar och generösa stenugnsbakade bullar i något av caféets tre våningsplan. Och orkar man högst upp med sin bricka är belöningen en bekväm fåtölj att vila ut i, under fikap...

Norrköpingsgult, är på tapeten igen!

Vackert till vårens grönska, vackert till blå sommarhimmel, vackert till höstens regnvåta asfalt och vackert till vinterns vita snöfall.

Vilken tur att man blandade gul färg i bruket och gav Norrköping dess färg!

Och heja Norrköping som precis i dagarna har invigt en ny spårvagnslinje, där Norrköpingsgula spårvagnar får fortsätta att rulla fram och lysa upp.

Norrköpingsgult, javisst!

Att promenera i det gamla Industrilandskapet är att förflyttas bakåt i tiden. Ett sekel, eller så.

Historiens vingslag känns tydligt där mellan de ståtliga industrifasaderna och det är inte svårt att ana röken från de höga skorstenarna.

Men, Industrilandskapet visar också upp mordern arkitektur insprängd i allt det gamla. En promenad från Strykjärnet, ned mot den cylinderformade silvriga fasaden tillhörande Louis De Geers ståtliga konsertsal bjuder på en svindlande tidsresa.

En tidsresa med början år 1917 då Strykjärnet byggdes, rakt in i tvåtusentalet. Eller nästan in i framtiden! För är det inte lite framtidskänsla över konserthusets fantastiska arkitektur?

Likadant känner jag när jag går över Bergsbron på Kungsgatan och blickar bort mot den häftiga nyrenoverade-nybyggda Campusbyggnaden vid Strömmens kant. Och vid visualiseringscentret. Där möts verkligen det gamla och det nya, och för oss in mot framtiden. Innanför väggarna förstås, men även med den...

Gröna vidder, ett litet träd och massor av fåglar bjuder jag på idag!

Ibland är det härligt att låta blicken få löpa långt bort och känna allt det där vidsträckta. Då är en promenad upp till Himmelstalundsfältet alldeles utmärkt. Där finns sköna vidder!

Där på fältet, alldeles i närheten av hällristningarna står dessutom ett av mina favoritträd här i Norrköping. Henrik Näsvall listade ju topp tre av sina favoritträd i ett tidigare blogginlägg, och här får ni nu ett av mig...

Det här trädet gör inte så mycket väsen av sig egentligen, men är väldigt vackert placerat uppe på en höjd. Det är liksom ett blickfång!

Sommartid bjuder det på gröna blad som står sig väldigt fint mot en klarblå himmel. Nu, under hösten lyser det som av guld mot skyn. I vintras när rimfrosten samlades på grenarna, ja då var det lilla trädet sagolikt vackert.

Och vackra träd måste man bara fotografera!

Men när jag stod där mitt på vidden, mitt i stillheten, h...

Runt Strömmen, det är ett begrepp här i Norrköping.

Runt Strömmen tar man sig via en slingrig gång- och cykel-väg där man följer Motala Ströms kantlinje. Kommer man från city så går man först uppströms en liten bit. Sedan tar man sig över vattnet via den vackra Femöresbron och sedan nedströms tillbaka. En promenad i lagom takt på en knapp timma.

Runt Strömmen går man med bästa vännen och pratar om livet. Runt Strömmen motionerar man sin jycke. Runt Strömmen kan de sorgsna tankarna läka. Runt Strömmen blommar förälskelsen.

Och varje vår, likadant...det är där man tar årets första tunga flåsiga löpsteg.

Runt Strömmen bjuds man på imponerande träd och grönska, fågelliv och vattenlinjens skönhet förstås. Men man passerar också en örtagård där det är fint att vila. Och sommartid, vem kan gå förbi Café Färgargården utan att frestas av en utsökt våffla?

Runt Strömmen är en väl upptrampad sträcka sedan många år, av tusen och åter tusen norrköpingsbor och förtjän...

Söndagmorgon. Det är tyst och lugnt både i och utanför huset. Jag har startat upp med en stor kopp starkt nybryggt kaffe.

Sedan stundar morgonpromenaden...för av morgonpromenad, blir man glad! Kroppen och tankarna kommer liksom igång och man ger sig själv chansen till nya intryck.

Och gör man som jag, styr stegen ned mot Strömmen och Industrilandskapet så kan man dessutom få njuta av de mest bedårande vattenspeglingar.

Bäst är det förstås en stilla morgon när solen precis klättrat över kanten. En sådan morgon är det som balsam för själen att promenera runt bland de ståtliga byggnaderna och låta blicken svepa längs väggarna och ned mot ytan av Strömmen.

Rekomenderas varmt, och ta gärna med kameran!

Så roligt...då är det bara för mig att sätta igång att blogga här, om mitt Norrköping!

Och mitt Norrköping kommer nog att handla mycket om allt det där vardagliga vackra som man kan se lite överallt här i vår stolta stad...bara man inte har för bråttom!

Så välkommen att hänga med...i mitt Norrköping!